Tillbaka till 1904 - Katrin Bååths kärleksbrev till Jönköpings Teater

Med kärlek till det gamla, en passion för detaljer och ett djupt engagemang i teaterns själ har Katrin format rum där känslan av år 1904 finns i varje detalj och där varje hörn berättar sin egen historia.

Svanen som sätter tonen

Det första man möts av när man kliver in i serveringen är en svan.

Inte vilken svan som helst, utan en porslinsvan i naturlig storlek, placerad så att den sätter tonen för hela rummet. Den hittades via en vintagekontakt i Göteborg, efter att Katrin berättat om projektet och sin vision.

– Jag nämnde vad jag jobbade med, och då sa hon direkt att hon hade en svan som skulle passa perfekt. Så jag satte mig i bilen samma dag och åkte dit. Sånt där är magi. När saker bara faller på plats.

Det är så hela arbetet har vuxit fram: genom nyfikenhet, noggrann research och en ständig jakt på rätt känsla.

Ett tomt rum och över hundra år av historia

När Katrin i början av projektet klev in i teaterns serveringsytor för första gången var de helt tömda. Alla möbler var bortplockade. Ett blankt blad.

Samtidigt pågick en omfattande renovering i hela huset: tak, fasad, balkonger och ventilation. Alla stolar i salongen har fått nytt tyg samt ny stoppning där det behövts. Baren har flyttats, väggar har förbättringsmålats vid behov och foajéytorna har fått en ny matta, i en beige mjuk kulör.

Katrins uppdrag gällde serveringsytorna, men hon började inte med möbler eller färger.

Hon började med historien.

Hon tillbringade timmar både på i arkivet på Jönköpings läns museum och på Stadsarkivet, hämtade fram gamla fotografier, letade originalmaterial och hittade till och med en gammal teaterbiljett som hon scannade, printade och ramade in. Parallellt hade hon tät kontakt med byggantikvarie Anders Franzén på Jönköpings läns museum, som guidat henne genom husets bakgrund och detaljer.

– Fokus har hela tiden varit att det ska kännas som 1904, ett fokus som varit väldigt lätt för mig att hålla mig till. Den här Katrin älskar gamla grejer.

Arkitekten, porträttet och de fem ritningarna

Jönköpings Teater ritades av stadsarkitekt August Atterström och stod klar 1904. Huset är ritat i nyklassicistisk stil, och processen var långt ifrån enkel. Atterström fick rita om byggnaden fem gånger och till slut även höja den med en våning för att tillgodose alla krav, något som väckte starka protester eftersom många tyckte att huset blev för stort för torget.

August var vid det laget redan en erfaren arkitekt, utbildad både på Tekniska Högskolan och Konstakademin i Stockholm, med studieresor i Europa bakom sig och arbete med Riksdagshuset i bagaget.

I dag blickar han ut över serveringen, i form av ett porträtt, på Katrins initiativ beställt av den lokala illustratören och konstnären Annefrid Sjöman, särskilt framtaget som en del av detta projekt.

Hundra tavlor - hundra berättelser

Totalt har Katrin satt upp närmare hundra tavlor, eller rättare sagt: fått dem uppsatta.

Hon bad ansvarig projektledare om hjälp av en riktigt skicklig snickare. Någon med hög kompetens, som dessutom skulle ”stå ut med henne” och som skulle ha tålamod att testa sig fram och justera in i minsta detalj tills allt kändes helt rätt.

För att skapa en tavelvägg som de på teatern krävs både tålamod och precision.

– Att få upp en snygg tavelvägg är en konst i sig.

Cirka 40 av tavlorna hade Katrin själv sedan tidigare i sina gömmor. Vissa av tavlorna fanns redan på teatern. Resten är en blandning av Jönköpingsmotiv, bilder från arkiv och museum, samt fynd från loppisar och antikffärer.

– När man gör en tavelvägg handlar det inte bara om tavlor. Man vill ha djupet, höjden, asymmetrin.

Här samsas stadsvyer med gamla fotografier, små ramar med stora. Men också speglar, inredningsdetaljer och växter, som tillsammans skapar ett levande collage där ögat hela tiden hittar något nytt.

Katrin hoppas att besökare ska vilja stanna upp.

– Man kan gå och leta detaljer. Kanske känna igen platser från bilderna. Kanske till och med känna igen någon loppad inredningsdetalj. Den här till exempel, som jag hittade på en loppis, har Gun från Jönköping gjort.

Skatterna som redan fanns på plats

Under arbetets gång har Katrin gått igenom varenda vrå av teatern. I förråd och undanskymda hörn har hon hittat stolar, bord och föremål som plockats fram, renoverats och fått nytt liv.

Bland annat hittade hon originalstolar designade av August Atterström själv.

– De stod undanstoppade i ett hörn inne i ett förråd.

Stolarna har Katrin fått omklädda av Helena Flodman på Ateljé Flooh. Bord som funnits i huset länge, men varit trasiga och fuktskadade och därför undanstoppade, har fått nya glasskivor och matchats med samma tyg som stolarna för att skapa en sammanhållen helhet.

Allt som kunnat återbrukas har återbrukats. Nästan allt i inredningen är gammalt, antingen från teatern eller second hand och vintage. Undantagen är sådant som måste hålla över tid: stolar, bord och belysning.

Bordslamporna kommer från England, med moderna funktioner men med ett sken som efterliknar det gamla.

– Det ska kännas historiskt, men fungera i dag.

Inspiration, närproducerat och varsamma val

Mycket av inspirationen har Katrin hämtat från restauranger från början av 1900-talet, från gamla italienska favoriter där väggarna är täckta av konst, lager på lager. Palmer, täta tavelväggar och den där känslan av att tiden fått stanna lite.

Samtidigt har Katrin varit mån om att arbeta lokalt där det varit möjligt. Marmorborden kommer till exempel från Hillerstorp, och flera samarbeten har skett med aktörer i närområdet.

I fönstren står blomvaser skapade av gamla mässingsljusstakar och provrör. Blommorna är gjorda av ett hållbart trämaterial – eviga, men inte plast.

Små lösningar som tillsammans bygger helheten.

Ett rum att komma tillbaka till

En viktig del av projektet är också allt Katrin redan bar med sig in i det. Under år av loppisrundor och resor har hon samlat på sig föremål som talar samma språk som teatern.

– Mycket av sakerna jag använt är såklart saker jag haft i mina gömmor i flera år. Men sista grejen hittade jag faktiskt på Erikshjälpen senast igår.

Hon fick uppdraget i december och har arbetat intensivt sedan dess.

– Det här hade aldrig gått på så kort tid om jag inte redan haft så mycket grejer.

Och detaljerna har fått ta plats. En rund ram fick först ett svanmotiv som Katrin själv hade printat, men när den kom upp på väggen kändes det fel.

– Svanen var för vit.

Så hon gav sig ut igen, tills rätt motiv dök upp.

För Katrin har det här varit ett drömprojekt.

– Jag tycker på riktigt att det här är det vackraste huset i hela Jönköping, och stilen som passar här är så mycket jag.

Resultatet är serveringsytor som känns som om de alltid funnits här, fyllda av berättelser, lager på lager av historia och ett hantverk som märks i varje hörn.

Och kanske är det just det som är meningen.

Att man ska vilja komma lite tidigare till föreställningen. Ta en middag i serveringen. Gå runt och titta. Upptäcka något nytt varje gång.

Så välkommen in att leta detaljer, välkommen tillbaka till Jönköpings Teater i sin fulla prakt, som det såg ut redan 1904!